Ibland är det rätt gött att bli påmind om det.

Var på en kind of föreläsning med Jonas Helgesson igårkväll. Om ni inte vet vem han är, kolla upp honom! Han är författare, föreläsare, stand up-komiker och en så himla skön kille! Han lever med en cp-skada och föreläser med underbar humor om handikappet, fördommar, motivation och det som träffade mig mest, hans syn på livet - "njut av livet, det går inte i repris på svt 24", att man måste kämpa - "om livet brottas med dig, brotta tillbaka". Ta inga genvägar i livet, ta den långa svåra vägen! Det är den som får oss att växa. Alla vet att man måste träna sina muskler för att bli stark, samma sak gäller livet. Det går inte att fuska, då kommer man ingenstans.

Han pratade också om att man inte ska förminska livet till att vara duktig, förminska livet till en plikt, förminska livet till att tävla. Det träffade mig rakt i hjärtat. Vi gör det så ofta. Allt livet handlar om att man ska vara bra på det och det, vara duktigare än den och den. SÅ fel!! Livet är en gåva, vi är bra precis så som vi är! Tänk så hade hans liv bara gått ut på att tävla med alla andra, och försöka vara lika bra som "friska" på allt. Han hade ju aldrig lyckats med det, skulle han då aldrig få känna sig bra eller lyckad? Istället för att se att det just han kan och är bra på kan ingen annan! Det du kan och är bra på kan ingen annan och det jag kan och är bra på kan ingen annan. Tillsammans kompleterar vi varandra, allas talanger behövs och är unika. Vi är inga måndagsexemplar, ingen slump och inga misstag. Det finns en tanke med att just du och just jag finns precis så som vi är. Gud gör inga misstag, han skapade oss så här för att han ville det! Jag vägrar acceptera att jag skulle vara en slump eller ett misstag. Jag är älskad för den jag är, finns det något bättre?

/Josefine Sandquist live laugh love