"I stare at my reflection in the mirror. Why am I doing this to myself? Loosing my mind on a tiny error, I nearly left the real me on the shelf. Don't loose who you are in the blur of the stars. Seeing is deciving, dreaming is beliving. I'ts okay not to be okay. Sometimes it's hard to follow your heart, but tears don't mean you're loosing - everybody's bruising. Just by true to who you are"

Detta är mitt solo i sommarshowen, vilket betyder att jag sjunger denna texten nästan varje dag nu. Jag har insett att jag själv verkligen borde lyssna på vad det är jag försöker förmedla. Orden stämmer för bra nu. Jobbigt bra. Vad håller jag på med egentligen. Jag vet ju vad jag vill, det har jag alltid vetat. Varför är jag så himla rädd för det då? Varför låter jag medvetet saker komma i vägen, förstöra, ta fokus? Why am I doing this to myself? Nu när det äntligen börjar bli lite mer verklighet av drömmen. Nu när det är så nära. Det är dags att hitta fokus igen. På riktigt, och inte bara utåt sett. Hitta motivationen. Hitta styrkan. I know I have it in me somewhere. Don't loose who you are.