Jullovet närmar sig sitt slut och jag tyckte det var hög tid att ta tag i en återblick av 2012. Eftersom jag inte har något kronologiskt minne av året får det istället bli indelat i känslor, preioder och stora händelser.

Cabaret Candy Club
Någon gång på våren gjorde jag audition till CCC mest för skojs skull, aldrig på långa vägar trodde jag att jag skulle få en huvudroll, få bära världens snyggaste klänningar, få va en del av den mysiaste ensamblen, få vara center stage kväll efter kväll. Aldrig trodde jag att denna audition skulle bli ett avgörande steg i mitt liv. Tillsammans med cabaretfamiljen gjorde vi en hysterskt bra kritikerrosad föreställning. Men föreställningen var inte det viktiga. Det viktiga var att jag fick testa min dröm på riktigt och växa i rollen som mig själv. Tack vare Candy Club fick jag bekräftat att jag kan, jag vill och jag vågar. Dessutom fick jag mig en hög nära vänner på köpet.

Sofia
Min bästa vän, for always och i år igen. Vi firade våra 17-års dagar tillsammans. Min i Malmö med musikalen Hairspray och med Tingsek (och en massa fina presenter) och din med full-on-france i min källare. Vi har serverat och sjungit på massa fester, druckit oräkneliga mängder te, skrattat, myst, sommrat och pratat om allt och inget. Nu börjar vi bli vuxna på riktigt. Vissa personen växer man ifrån, vissa personer växer man ihop med. Vi växer ihop, du och jag. Tack för 2012, och nu ser vi till att 2013 blir precis så galet som det förtjänar!

Vikt
Först gick jag ner 8 kg, sen gick jag upp mist 10 och sen slutade jag väga mig. Jag har aldrig varit så flitig som jag varit i år med mat och träning. Men efter peeken på minus 8 kg, insåg att jag "bantade" för fel anledning. Det blev bara ytterligare en stressfaktor (som det redan fanns goott om) och fler negativa tankar om mig själv och min kropp. Så jag gav mig själv tillåtelse att äta vad jag ville när jag ville och bestämde mig för att inte räkna en endaste kalori på ett bra tag framöver. Nu mår jag mycket bättre i mig själv och kan till och med tycka att jag är rätt fin i mina + 10 kg. 

Dance On & Funkykidz
Jag insåg att utbildningen jag vill in på är dödsdyr och att tiden börjar ticka iväg så jag började söka jobb som en galning. I januari 2012 var jag på utbildning till Funkykidz instruktör - det perfekta extra jobbet. På våren fick jag ha dom sötaste 2 - 3 åringarna i dans i Höganäs, och hjälp va mysigt vi hade det varje lördagsmorgon.. I somras blev jag lurad in i björndräkten (deras maskot) och har dansat mig dygnblöt i den allt för många gånger sen dess. Nu i höstas fick jag vara i Helsingborg, nära och bra, och ha fler klasser. Utvecklande och upplyftande på alla sätt!! Under sommaren fick jag dessutom chansen (efter att ha bäddat x-antal vidriga hotellrum) att jobba på Dunkers i dansgruppen Dance On. Vansinigt roligt! Det och funkykidz har verkligen gett mig en confidence boost i dansen, tänk att lilla jag kan tjäna riktiga pengar på att dansa och ha kul. Tack Emma, Maria och Gun som stöttat och trott på mig! 


Chicago och annat LDMG
Även kallat "det lilla projektet som blev stort och tog över mitt liv". Den finaste ensamblegruppen stod ut med The Dictator (Josefine) under några veckor och vi tolkade Chicago, himla bra dessutom. Ett sånt projekt till där jag fick växa, på alla sätt. Så lyckligt lottad jag är som går på en skola där man får göra sånt på lektionstid. Det är inte en skola som lär ut saker, den lär ut erfarenheter. En av höjdpunkterna i år var när det blev bestämt att vi ska göra en version av Moulin Rouge som slutproduktion. Jag får dela på kvinliga huvudrollen med Ellinor, denna fina fina tjej och jag får spela mot Simon, min älskade vän som jag gått igenom så mycket med. Kan det bli bättre? 

Stress, sömnbrist och huvudvärk
Trots att 2012 var ett stort och bra år, så är dessa tre orden nyckelord. Jag har verkligen balanserat på gränsen till att verkligen inte orka mer. Jag har haft alldeles för mycket på min tallrik, alldeles för mycket med mig själv & andra viktiga relationer i mitt liv och aaaaalldeles för ont i huvudet för att orka ta tag i något av det. Jag insåg att det inta kan fortsätta såhär och att jag måste lära mig säga nej. Har inte kommit så mycket längre på vägen än så, men insikten är första steget. Och jag har iallafall kunnat sova hela nätter nu hela lovet och har kommit ifrån alla breakdowns. Forstätter kämpa under 2013. Ska dela med mig av så mycket som möjligt här på bloggen, för det finns alldeles för många av oss "duktiga flickor" som bara ska hålla på och bränna ut sig själva. Tror att vi kan hjälpa varandra om vi bara vill, om vi vågar visa oss svaga och otillräckliga ibland. Vi är bara mänskliga. 


Annars, och tack
Jag lärde mig sy, har pysslat och glittrat mer än någonsin. Jag färgade topparna lila, bakade glutenfria kanelbullar, köpte brun utan sol och lärde mig sminka mig. Jag hade en vår&sommar med en fin pojkvän. Jag såg Timbuktu, Ole Björud, Laleh, Maskinen, Wallmans, Hairspray, Tingsek och West Side Story. 

 

Det har varigt, lite mer än vanligt, ett sånt år jag varit beroende av människorna i min närhet. Hampus, finaste storebror, du har dansat balett på balettakademien, blivigt vuxen lite på riktigt och fortsatt ta hand om din lilsis på alla sätt. Daniel, tack för roadtrips, för peptalks, för enorm kärlek och för alla gånger som jag somnat i din soffa. Pappa, för kvalitetstid och för motivation. Mamma, för tålamod och kärlek även genom alla missförstånd. Farmor och farfar, för att jag alltid är välkommen. Mormor, för all värme. Valjeviken, St: Olof, Lund. The Hiltunenes, Bothurs, Peter, Lisa, cabaretfamiljen och hela M10 för att ni inspirerar, styrker och glittar. OCH ALLA ANDRA ♥ Kan skriva en hel roman om alla vackra människor som förgyllt 2012 och som jag hoppas ha med mig även i 2013 - året då livet tar fart på riktigt.